Hur kan det komma sig att kvinnors arbete fortsätter värderas så lågt, i ett av världens mest jämställda länder? Under lång tid gick det åt rätt håll, om än i långsam takt. Men 2020 stannade utvecklingen av. Då talades det om en tillfällig pandemieffekt men vi kan nu tyvärr konstatera att trenden håller i sig.
En orsak till att gapet växte förra året är att lönerna ökat mer i privat sektor, där fler män jobbar, medan ökningen varit mindre i offentlig sektor, där kvinnor är i majoritet. Kvinnor som arbetar inom förskolan och tar hand om det allra mest värdefulla vi har så att alla andra kan gå till jobbet, kvinnor som arbetar inom sjukvården och räddar liv, kvinnor som bär välfärden på sina axlar.
Att kvinnodominerade yrken värderas lägre är tyvärr inget nytt. Kvinnor har avsevärt lägre ingångslöner och svagare löneutveckling. En ny rapport från Saco visar också att kvinnor får betydligt sämre utväxling för sina utbildningar – livslönen för en kvinnlig akademiker är i snitt 16 procent lägre än för en manlig. Detta förföljer kvinnor livet ut i form av lägre pensioner.
Vare sig ökad jämställdhet eller den tillbakagång vi nu ser är en slump. Det handlar om politiska prioriteringar och en vilja från arbetsgivarna som bär över upp- och nedgång i samhället. För att löneskillnaderna inte ska bita sig fast och klockan för alltid stanna på 16:12 krävs nu aktiva och kraftfulla åtgärder. Lön hela dagen arbetar för att kvinnor också ska få lön för hela sin arbetsdag. Vi ställer fyra gemensamma krav:
1. Synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader. Vi som är en del av arbetsmarknadens parter och vi som politiska förbund har tillsammans med arbetsgivare och staten ett gemensamt ansvar att inte acceptera de låga kvinnolönerna. Tillsammans måste vi bryta värdediskrimineringen så att kvinnodominerade yrken får löner som motsvarar yrkets krav, kompetens och ansvar. Inför sanktioner för arbetsgivare som ignorerar lagen.
Allt för många arbetsgivare struntar i kraven på årliga lönekartläggningar. Därför måste Diskrimineringsombudsmannens tillsyn skärpas och sanktioner införas så att de som bryter mot lagen får kännbara påföljder.
2. Säkerställ ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Det är inte bara lönegapet som bitit sig fast, det har också det obetalda hemarbetet. Män tar fortfarande ut en knapp tredjedel av föräldraledigheten och utför en timme mindre hemarbete per dag. För att stärka kvinnors ställning i arbetslivet och mäns relationer till sina barn behöver fler månader reserveras i föräldraförsäkringen.
3. Heltidsarbete som norm, trygga anställningar och jämställd arbetsmiljö. Mönstret att kvinnodominerade branscher har mer ofrivilligt deltidsarbete, fler osäkra anställningar och en mer påfrestande arbetsmiljö med fler sjukskrivningar som följd måste brytas.
Jämställdhet är inte en utopi. Det är en rättighet och en nödvändighet som gagnar hela samhället. Politiker och arbetsgivare bär ansvaret för att utjämna skillnaderna och för att klockan ska gå framåt, och inte bakåt.
Heike Erkers, ordförande, Akademikerförbundet SSR Mari-Louise Wernersson, tf. förbundsordförande, Centerkvinnorna Anna Troberg, ordförande, DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor Britta Lejon, ordförande, Fackförbundet ST Ulrika Boëthius, ordförande, Finansförbundet Anders Johansson, ordförande, Forena Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer-förbundet Ewa Larsson, ordförande, Fria Gröna Kvinnor Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna Malin Ragnegård, ordförande, Kommunal Sofia Kühner, ordförande, Kvinnliga Läkares Förening Bulle Davidsson, ordförande, Kvinnor i Svenska kyrkan Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan Cecilia Elving, ordförande, Liberala Kvinnor Marie Trollvik, ordförande, Lönelotsarna Christina Olsson, generalsekreterare, Makalösa Föräldrar Cindy Falquet Lindh, ordförande, Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté Annika Strandhäll, ordförande, S-kvinnor Liza di Paolo-Sandberg, ordförande, SKPF Pensionärerna Ianthe Holmberg, ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund Ida Kåhlin, ordförande, Sveriges Arbetsterapeuter Susannah Sjöberg, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer Anneli Westling, ordförande, Sverigeunionen av Soroptimistklubbar Olga Persson, ordförande, Unizon Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken Hora Eller Kuvad Veronica Magnusson, ordförande, Vision Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande, Winnet Sverige Gertrud Åström, ordförande, Östersjöfred